Ett bortblåst spänntält på 150 kvadratmeter och en raserad huvudentré. En resultattavla som klarade sig med nöd och näppe och bråte överallt. Det var verkligheten Lennart Laneby, arbetsledare hos Ljungskile SK, mötte när han kom till Skarsjövallen på lördagsmorgonen dagen efter stormen Amy svept in över landet.
Eftersom han själv bor mindre än en kilometer från Skarsjövallen, och stormen inte blev så allvarlig som många först befarade, var han först inte speciellt orolig. Arenan ligger visserligen högt och blåst är inget ovanligt, men det brukar mest handla om småsaker som omkullvälta papperskorgar och bortblåsta plaststolar, berättar han.
”Men så fick jag ett telefonsamtal från en skärrad person, 08.00 på lördagsmorgonen, som berättade att det hade hänt något katastrofalt på Skarsjövallen. Han kunde inte riktigt redogöra för vad det var, han sa bara att jag måste komma dit nu,” säger Lennart Laneby.
Handlar det om sabotage? var Lennarts första tanke. Att stormen skulle ligga bakom det panikartade telefonsamtalet hade han inte en tanke på. Men ju närmare han kom arenan, desto kraftigare blev vindbyarna.
”Och när jag kom upp till Skarsjövallen möttes jag av ett helt annat väder. Alltså det blåste som tusan där uppe.”
Orkanliknande skador
Det första han såg var välkomstskylten ovanför huvudentrén. De tjocka metallpelarna hade böjt sig som det vore papper i vinden.
”Det var en chock. Den hade vikt sig 90 grader och lagt sig platt på backen.”
Det 120 kvadratmeter stora spänntältet, som stått stabilt över serveringen i över tio år, hade blåst bort – och hängde på resultattavlan.
”Vi var ju livrädda att den skulle få sig så mycket stryk att den inte längre funkade. Vi har ju lånat ut arenan till IFK Göteborg som spelar en träningsmatch mot Lilleström på tisdagen.”
En annan del av tältet hade blåst till parkeringen på andra sidan arenan.
”Vi kunde inte göra något direkt på lördagen, det blåste och regnade för mycket och var rent ut sagt farligt att vara där. Så vi sa att vi gråter en skvätt och så sätter vi igång imorgon”
Ideella arbetsgruppen till räddning
För cirka fyra år sedan startade Lennart ”Tisdagsgruppen”, en arbetsgrupp bestående av ideellt engagerade personer. Varje tisdag, året om, samlas de på Skarsjövallen för att fixa och dona.
”Jag är yngst på 72 år. Den äldsta är väl 81 eller något sånt. Det är en salig blandning av människor – alltifrån företagsledare och lärare till elektriker. En härlig blandning, verkligen.”
I vanliga fall brukar det dyka upp runt sex personer, men efter stormen var responsen annorlunda.
”Vi lade ut en kallelse på hemsidan och vädjade om att fler skulle komma och hjälpa till. Annars skulle vi aldrig hinna åtgärda allt.”
Totalt dök 25 personer upp för att hjälpa till. Medlemmar, supportrar och spelare som ville hjälpa till.
Först skar man sönder spänntältet och demonterade den nakna stålställningen. Efter det kontrollerade man att resultattavlan faktiskt fungerade, och började röja upp allt bråte och skräp som blåst runt. Efter cirka två timmars arbete var planen spelbar och allt bråte bortforslat.
”Då hade vi bara den stora entréskylten kvar. Och den vägde ju, ursäkta uttrycket, as, så vi försökte få bort den med en traktor och skogskran. Men det räckte inte.”
Till slut tog man dit en grävmaskin som fick dra loss hela skylten. Tyvärr kommer den inte att användas igen, utan den är betraktad som skrot, berättar Lennart.
Tack vare snabbt agerande från Tisdagsgruppen fick man planen spelbar till veckans finbesök – träningsmatchen mellan IFK Göteborg och norska Lilleström.
Det ideella uppdraget inte en självklarhet
Lennart berättar att han har många kompisar som frågar honom om det ideella engagemanget mot klubben. ”hur fan kan du hålla på med det där? Du får ju inte en spänn för det!” är en fråga (och uttryck) som dyker upp med jämna mellanrum.
”Jag brukar svara att de inte behöver bekymra sig eftersom vi som är där är ett utdöende släkte. Det finns egentligen ingen påfyllning underifrån.”
