Högdalstopparna, som uppfördes mellan 1964 och 2001, är inget annat än sophögar uppbyggda av grovsopor och rivningsmassor från olika platser i Stockholm. Fram till 1996 fanns det skidliftar på en av topparna i södra Stockholm. Bland annat Ingemar Stenmark var där på en slalomuppvisning 1975. I dag är topparna, belägna i Högdalen, obebyggda och outnyttjade – iallafall om du frågar Stockholms Skidförbund.
“Rent konkret vill vi att staden bygger en rullskidbana – en asfaltsbana med olika slingor runt Högdalstoppen. Vi vill bygga en säker träningsmiljö för rullskidåkning i Stockholm. I dagsläget finns det inte en enda specifik träningsyta för detta i Stockholm,” säger Åsa Degermark, Stockholms Skidförbund och fortsätter:
“Man kan kalla asfaltsbanorna för multibanor då de kan användas av flera olika sporter. Många parasporter kommer kunna nyttja dem. Även cyklingen kommer kunna nyttja platsen och banorna.”
Stockholms skidförbund har tagit fram flera förslag på platser för en multibana under årens gång. För Högdalstopparna finns redan banritningar på hur man skulle kunna bygga. När staden ansökte för att arrangera OS fanns det långt gångna planer på en ny anläggning i Botkyrka kommun – som stryktes när Stockholm inte fick mästerskapet.
“Vi har jobbat med den här frågan i 15 år. Vi upplever att vi inte kommer någonstans. Vi har lagt fram detaljförslag till hur Högdalstopparna skulle kunna bli en multibana tidigare. Då tog vi hjälp av skidförbundets banspecialist som ritade förslag på banor. Det förslaget hamnade i limbo och kom ingenvart tillslut,” berättar Åsa.
Från förbundets håll beskrivs en stor frustration och besvikelse över politikerna och deras jobb med anläggningsfrågor i Stockholm. Stockholms skidförbund konkurrerar med andra större förbund om vilka anläggningar som är viktigast att bygga först. En kamp som är svår att vinna mot förbund med större resurser, berättar Åsa.
“Vi brottas med något vi kallar hockeyhallskampen. Det är lätt för politiker att säga att vi byggde iallafall en hockeyhall. Det ligger förslag sen många år tillbaka men vi får inget gehör från politikerna. Ser du till totalhälsan och antalet utövare som kan nyttja en anläggning i exempelvis Högdalstopparna är det sjukt. Det blundar politikerna för och tycker är lite för komplicerat. Vi känner oss orättvist behandlade med tanke på sportens storlek och tillväxt. Vi har också skickat in mängder av rapporter om hur lite energi det krävs för att driva ett rull- och längdskidsspår jämfört med exempelvis en ishockeyhall.“
Så ska investeringen finansieras
I samband med att förbundet har tagit fram banskisser och förslag på platser där en multibana kan byggas har finansieringen också undersökts. Allmänna arvsfonden kan enligt förbundets rapporter ta en stor del av kostnaden för byggnationen av en ny multibana.
“Allmänna arvsfonden kan ta 80 procent av kostnaderna upp till 10 miljoner. Resten behöver staden finansiera. En multibana har i övriga delar av landet kostat nånstans mellan 10-25 miljoner. Det beror lite på vad man ska och behöver göra,” säger Åsa.
Det förberedande arbetet inför byggandet av en multibana skulle innebära att rensa undan sly och preparera en markbädd med grus. Det skulle också behövas lyktstolpar för att banan ska nyttjas under både dag och kvällstid, berättar Åsa.
“Först är det ett markarbete med grusbädd. En rullskidbana behöver vara minst 4 meter bred. I Högdalen behöver man göra en markberedning där man tar bort sly som växer där nu. Sen behöver man ha belysning för att kunna träna där både dag och kvällstid. I ett drömscenario så skulle det också finnas ett litet omklädningsrum, men vi är vana att inte ha det.”
Till Idrottsnämnden i Stockholm stad har skidförbundet också skickat in förslag på att asfaltera banorna som redan finns på plats vid Ågesta. Det finns bra kommunikationer till platsen och det förberedande arbetet är redan gjort. Åsa berättar om förbundets motion och politikernas svar.
“I Ågesta är det mesta av förarbetet redan gjort. Det finns redan en bearbetad markbädd som går att asfaltera. Men staden tycker inte att platsen är lämplig då den används av så många andra under sommarhalvåret,” säger hon och fortsätter.
“Vi har fått ett väldigt konstigt svar vad gäller Ågesta. Idrottsnämnden verkar tycka att det finns en konflikt som inte går att lösa mellan gångare, löpare, hundägare – och folk som vill åka rullskidor.”
I stället för att ha en dialog anser sig Stockholms skidförbund ignorerade och förbisedda.
“Vi står på barrikaderna för att möjligheterna för rull- och längdskidåkare i Stockholm ska bli bättre. Det finns en otrolig tillväxt och så många utövare – vi ignoreras och har gjort det i så många år.”
Tillväxt inom längdskidåkningen
Stockholm är ett av få distrikt i Sverige där antalet barn och unga fortfarande växer i antal utövare. Med de begränsade träningsmöjligheterna under tiden då det inte finns snö är det svårt för förbundet att möjliggöra elitsatsningar. I stället flyttar de lovande ungdomarna till andra distrikt.
“I dagsläget är vi tvungna att använda skolgårdar och cykelbanor för att kunna träna under sommarhalvåret. För att barn och unga ska kunna utvecklas måste det finnas bättre möjligheter för träning – utan att behöva samsas med pendlande cyklister, fotgängare och mopeder. I dagsläget är det många som anser att träningsmiljön är osäker.”
Förutom de ungdomar och barn som åker längdskidor har Stockholm också många längdskidåkare som åker för motion och träning. I Vasaloppet är det 15 000 åkare som är bosatta i Stockholm. Även dessa personer saknar i dagsläget möjlighet till rullskidåkning, menar Åsa.
“Vi vill bygga flera slingor vid Högdalstoppen. En mindre utmanande för barn och folk som testar rullskidåkning de första gångerna. Sedan behövs det en slinga för motionärer som är lite mer avancerade i sin åkning, med lite höjdskillnader. Tillsist behövs en slinga för våra avancerade åkare. Exempelvis juniorer i den nationella eliten som fortsatt bor kvar i Stockholm. När vi har undersökt möjligheterna att bygga en multibana vid Högdalstopparna har det varit möjligt med olika nivå på slingorna.”
Stockholms skidförbund känner sig nedprioriterade jämfört med andra sporter i Stockholm, vad är era tankar om det?
“Det är naturligtvis tråkigt att de känner sig nedprioriterade. I en storstad är det ofta ont om utrymme för idrottsanläggningar och vi behöver därför analysera frågan närmare både sett till målgrupper samt om det finns andra platser i staden som eventuellt skulle kunna vara möjliga för en rullskidbana,” säger Jenny Tirén Berg på Stockholms idrottsförvaltning.
Hur ser ni på finansieringen av en eventuell multibana vid högdalstopparna – med den allmänna arvsfonden som en av parterna?
“Det kan absolut vara en möjlighet – vi har ett budgetuppdrag att undersöka möjligheterna till extern finansiering överlag för idrottsanläggningar.”
Stockholms skidförbund kritiserar svaret kring varför en asfaltsbana inte är aktuell i Ågesta, vill ni bemöta detta?
“Att bygga en asfalterad multibana i Ågesta riskerar att skapa målkonflikter då området används av många för rekreation och naturupplevelse. Även om liknande anläggningar i andra delar av landet har fungerat väl, är trycket på friluftsytor större i Stockholm. Det är alltså fler människor som behöver dela på gemensamma resurser i friluftsområden som Ågesta och användningen av dessa behöver analyseras noggrant.”
